Markus och Martina var så lyckliga den där vårdagen. Oftast brukar ju giftermål äga rum när sommarmånaderna kommit, men detta var en dag i maj. Dagen mötte oss med värme i vindarna redan från morgonen. Tillsammans avnjöt vi en frukost och jag talade med paret om hur pirrigt det kändes även för mig att få en sådan fullspäckad heldag med dem. De log såklart. Skrattade lite sådär som bara nykära gör.

Framför mig kunde jag redan där och då se vilken fantastisk vidvinkel jag skulle få precis nedanför det väldiga tornet då det var dags för porträttering. Hela Cedergrenska tornet är så symboliskt med kärleken på något vis. Mäktigt på alla sätt, ja kärleken är ju en borg om inte annat.

Det är också en fantastisk vigselplats utomhus från de högre våningsplanen och jag längtade nästan efter att vindpustarna skulle omfamna oss lite mer senare, det skulle göra bilderna mindre statiska, ja som en mäktig effekt till den där väldiga platsen och det innerliga paret. Bröllopet blev pampigt med hela platsens inramning. Festen, musiken, gästerna och alla dessa känslor på en och samma gång. Tänk att bröllop är så omfamnande, och ja, vinden var precis lagom i Martinas långa ljusa hår. Hon kändes som en sångerska trots att bara bandet sjöng och spelade.

Cedergrenska tornet har funnits i över hundra år och lär knappast flytta på sig i första taget. Utsikten  är svindlande och magisk över Stockholm. Takterassen kommer att vara speciellt förberett för just er och Riddarsalen är såklart redo för middagen när det är dags. Den rymmer 120 besökare med högt i tak. Lokalerna är medeltidsinspirerade och bär på historia och tradition.

De ville gifta sig just den här dagen i Maj då det var exakt ett år sedan de beslutat att förverkliga drömmen om ett bröllop i vackra Danderyd. Här var Markus född och uppvuxen, Stocksund var en betydande plats att komma tillbaka till efter att han arbetat i Dalarna, där han också mött sin Martina. Jag skojade lite om varför just Cedergrenska och inte Dalarna blev platsen för dagen. Martina sa kaxigt, ”för att han är min ”knight in shining armour” och ingen speleman.

Inget kan rubba mig eller vår kärlek, log Markus. Men fioler är väl vackert?

Dagen blev helt lyckad utan fiol.